Sedan början av detta århundrade har förståelsen för städer och byggnader som en viktig del av kulturarvet ständigt ökat. I slutet av 1800-talet hade de närmast statiska förhållandena på många håll ersatts av våldsam aktivitet och utveckling på alla områden. Gamla byggnader och stadsstrukturer ersattes av nya och historiska och värdefulla byggnader försvann ofta i processen.
Tønders uppgång
Tønder har varit en viktig handelsstad i Västslesvig i århundraden.
Staden uppstod troligen under tidig medeltid, som en naturlig hamn på botten av Vidådeltat*. Platsen har varit farbar även för större fartyg.
*triangulärt landområde bildat av avlagringar avsatta vid mynningen av en flod där den delar sig i många grenar.
Staden uppstod på en liten holme med kärret som sträckte sig i söder och väster.
Bakgrunden till stadsbildningen i Tønder är hamnen, som utmärkte sig som en ursprunglig naturhamn i Vidådeltats djup. Anpassa sig långt in i landet så att landtransporter till och från hamnen kunde ske naturligt norrut och österut och under sommarmånaderna även söderut.
Vidådeltat tillät ytterligare omlastningar till mindre fartyg med last till södra avrinningsområde och Vadehavskusten och öarna. Från hamnen ledde två små gator, Kogade och den nu borttagna Pebergade, ut till huvudstråket som leder från väst till öst.
Stadens dåvarande gatunät låg troligen kring Tønderhus, Skibsbroen och Vestergade.
Torget och kyrktorget
Centrala torg i staden är Torvet och Kirkepladsen, runt Kristuskyrkan.
Beläget mitt på huvudvägen breder de ut sig båda, nära varandra, men ändå helt olika och separata. Tidigare kan de ha utgjort ett stort område, men med utkantsbebyggelse är uppdelningen i två särskilt enhetlig, men torget upplevs ändå som intimt och spännande. Främst på grund av de säregna byggnaderna Torvet 11, det gamla rådhuset och Humlekærren. Upplevelsen av Torvet förstärks av de vackra och spännande vyerna längs Østergade, Storegade, Søndergade, Richtsensgade, Smedegade och Kirkepladsen.
Kyrktorget är en upplevelse i sig, här talar vi om en sällsynt harmonisk byggnad som en ram runt stadens kyrka. I detta stadsrum kan du uppleva en historisk atmosfär och lugn som inte direkt förknippas med en stadskärna.
Vid foten av tornet är upplevelsen överväldigande. Oavsett var man tittar på kyrktorget ifrån uppfattas helheten, även här framhävs av den fina kullerstensbeläggningen.
Uldgade, Frigrunden och Skibbroen
- Uldgade:
Uldgade är utan tvekan gatan som i närområdet är synonymt med den gamla Tønder, som naturligt är kopplad till gatans intimitet och pittoreska utseende.
Helheten ritas av detaljerna, som i annan bra arkitektur. De gavelnvända vikhusen, husraderna, trottoaren i gatan och det fina sättet på vilket allt är sammanfogat.
- Den öppna marken:
En liknande upplevelse ger Frigrunden, gatan har en annan bana än Uldgade, men den "historiska atmosfären" är snarlik, och några enstaka otroligt vackra hus lyfter gatan arkitektoniskt till en hög nivå.
- Skeppsbron:
Bryggan var ursprungligen bara en ankarplats i Vidåen, väl skyddad från vinden. Senare i stadens utveckling grävdes och byggdes en båthamn som byggdes ut och bebyggdes under handelns storhetstid. Senare sandade Vidåen så mycket att de större båtarna inte längre kunde segla in till Tønder och Skeppsbron tappade så småningom sin betydelse. På 1930-talet fylldes hamnen och kanalen upp, vilket gav plats för en större parkeringsyta.
Gavelhus
Gavelhusen finns som småhus på många ställen i de södra Jyllands städer, t.ex. Haderslev och Aabenraa, men ingenstans så talrikt representerade som i Tønder.
Gavelhusen är nära förbundna med städernas byggande i början av 1200-talet med långsmala tomter, så kallade stavne, som går från huvudgatan ner till en bakgata.
Medan man i andra städer snabbt fick sprida ut de mycket opraktiska, långa, smala tomterna, bl.a. genom att köpa granntomten så att man kunde bygga ett hus mot gatan, försett med en praktisk port, tilläts detta inte i Tønder förrän 1768. Därför domineras Tønder i anmärkningsvärd grad fortfarande av denna medeltida byggnadstyp.
De många gavelhusen är därför ett karakteristiskt inslag för Tønder, vilket ger staden en mycket speciell karaktär som inte syns någon annanstans i landet. Där taken i andra städer, som kännetecknas av långhus, med kraftiga horisontella gesimser, drar sig tillbaka och blir nästan "osynliga" i gatan, står gavelhusen mycket högt och därmed mycket synliga i gatan. De horisontella linjerna man är van vid på långhusen bildas på gavelhusen uteslutande av fönsterfoten och takfoten, annars är det vertikala och lutande linjer som som något alldeles extra är dominerande. Gatorna upplevs alltså vara mycket högre och annorlunda än i andra danska städer.
Bindande arbete
Till långt in på förra seklet var korsvirkesverk den mest utbredda byggnadskonstruktionen i staden. På många ställen, särskilt på Østergade och Søndergade, kan man se rester av byggmetoden, ofta som fragment snarare än som hela byggnadssektioner.
Murverk
Tønder har, i jämförelse med många andra städer i Södra Jylland, flera äldre tegelhus från 1400- och 1600-talen. Som exempel är Torvet 11 unik i vårt område.
Østergade 13, med sin böjda gavel och horisontella profilband, representerar tiden omkring 1650, då gotikens medel definitivt är ute ur bilden. Ovanför samma sista görs Østergade 1, de böjda gavlarna har dock försvunnit och därmed det mycket omedelbara intrycket av likhet.
Omkring 1700 förändrades tegelhusen, framför allt i detaljeringen. Gesimserna blir starkare i profilering och utsläpp, de svängda fattningarna ovanför fönstren ersätts av raka, och stenstorleken blir också mindre.
Karmfönster
Burspråk har tidigare varit ett flitigt använt element i hela södra Jylland och norra Tyskland, med anor från omkring 1600-talet. Anledningen till detta torde finnas i byggnadsseden, med de många gavelhusen tätt byggda utan möjlighet till ordentligt ljusinsläpp på långsidorna.
På många ställen har de sakta försvunnit från husen, men i Tønder är de fortfarande väldigt karaktäristiska i gatubilden. Tyvärr finns ingen av de äldsta kvar, konstruktionen har varit för utsatt för att överleva så länge, men exempel från 1700-talet kan fortfarande ses som t.ex. i Uldgade och Østergade.
Gatudörrar och portaler
Ett annat genomgående och dominerande inslag i Tønders stadsbild är gatudörrarna och portalerna. Den dubbelbladiga utfyllnadsdörren, som är en mycket utbredd typ, är känd från omkring 1700. Konstruktionsprincipen är ganska lik från dörr till dörr, med en räfflad dörr inuti, på vilken fyllningar och karmstycken placeras, som i sin tur är mycket olika i design och dekoration.
I rokokon spänns grunden upp, dörrarna byggs upp med sockel i botten och däröver ett slätt utfyllnadsfält eller ev. en spärrad* ruta. Det fanns oftast ett takfönster ovanför vingdörrarna, som gav ljus åt Dielen*. Denna typ, från andra hälften av 1700-talet, är väl representerad i Tønder, vilket också framgår av följande bilder.
Efter rokokon följde Louis Seize-stilen där dörrarna och portalerna blev strikt symmetriska och med utpräglat klassiska motiv, men ändå mycket eleganta.
Från 1830-talet ersätts Louis Seize-stilen av den mer dämpade klassicismen, där vingdörrarna blir helt symmetriska och med lugna, enhetliga fyllningar.
* tunna spröjs med rutor i enskiktsglas insatt med spackel
* Sydjysk ord för främre rum i ett hus eller en gård.
I slutet av 1800-talet börjar historicismen sätta sina spår och i synnerhet nygotiken blomstrar. Dessa historiskt inspirerade dörrtyper användes flitigt fram till 1920-30, då nya stilar började göra sig gällande.
Nya stilar och inbyggd stil
På 1860- och 1870-talen fortsattes gipsarkitekturen från första hälften av seklet i betydande omfattning. Omkring 1870 började de historiserande stilarna sätta sin omisskännliga prägel på nybyggnader och renoveringar.
Under perioden mellan 1864 och 1920 var inflytandet från söder mycket starkt. 1867 infördes den preussiska byggnadslagen som innebar att ritningar och beräkningar för allt byggande måste lämnas till myndigheterna och godkännas innan bygget måste förverkligas.
Eftersom byggandet tidigare mer handlat om hantverkstraditioner och beställarens och byggherrens önskemål och förmågor än skrivbordsarbete, var det något av en procedurförändring för de lokala byggherrarna att plötsligt behöva utföra ritningar och beräkningar. Därför blev mycket byggande sedan katalog- eller modellhusbyggande baserat på färdiga ritningar från stora tyska designstudior. Det innebar onekligen att byggpraktiken tog en något annan riktning än tidigare.
Dessa ofta stereotypa hus präglade byggandet under de kommande 30 åren, tills Tønder fick sina egna lokala arkitekter.
Svenska 
Dansk 
English (UK) 
Deutsch 
Nederlands 
Norsk nynorsk