Ballum kyrka är ovanligt stor, och ligger i den nordvästra delen av Ballum socken.

Den stora kyrkogården är inhägnad av stenvallar, som har brutits av bebyggelse från tidigare tider på flera platser i söder och väster. Framför mindre öppningar i söder och norr finns 3 murade portaler som bildar tillfartsvägarna till kyrkan och kyrkogården.

Kyrkan består av absid, kor och långhus från romansk tid, med sengotiskt torn och sakristia samt renässansveranda (som idag fungerar som kapell) på kyrkans norra sida. Kyrkor är byggda dels av tuff och dels i tegel, vitkalket sticker ut, med undantag för tornet som är av rött tegel. Taken är alla täckta med bly. Tornet har en höjd av 104 fot eller ca. 31 meter.

Kyrkan byggdes på 1100-talet. År 1216 fick biskopen i Ribe, till vars ärkediakonat kyrkan var belägen, bekräftelse på fördelningen av inkomsterna från kyrkorna i Tønder och Ballum till två nyskapade prebende. Vid reformationen kom kyrkan under kungens kontroll, men 1661 förvärvade Hans Schack skyddsrätten, och kyrkan tillhörde sedan Schackenborgs län, tills den övergick i själväganderätt den 1 oktober 1931. Under de svenska krigen i på 1600-talet led kyrkan mycket. I en framställning till kungen 1654 om hjälp med kyrkans restaurering uppges att svenskarna hade använt kyrkan som försvarsplats och haft kanoner i tornet.